hallå världen!

 Hallå världen! 

Jag låter bilden tala för sig själv för att beskriva ungefär hur jag mår idag.

Fri för tolkning

Idag är dagen vi åkte tre timmar/ fyra timmar på krokiga vägar längst indus för att ta oss ett varmt bad.

Vi åkte till en by där det fanns varma källor. Det var inte riktigt som jag hade föreställt mig. Det fanns tre dörrar med tre olika "badrum". De användes utav militärerna, munkarna och de som bodde i byn för att bada och tvätta kläder i.

Vi fick tålmodigt sitta och vänta på vår tur att få gå in i badrummet. Munkarna/ militärerna gottade sig länge och skrattade och pratade högljut. Vi försökte knacka lite försiktigt på dörrarna och fick ett högljutt "VAD?!" tillbaka genom dörren.

Undertiden vi väntade gick jag en sväng. Jag hittade en liten källa som mer såg ut som jag föreställt mig en varmkälla. Det fick bli ett kort i alla fall. Häftigt med det kokande vattnet som kommer upp från marken och blandas med det frusna vattnet från indus floden. 

Äntligen fick vi komma in i vårt betong badrum. Kämpade länge med att få i "proppen" som bestod av tre stenar i olika storlekar och som skulle få vattnet att stanna i vår lilla grop. Ett vuxen pussel som heter duga. Tillslut hittade vi en trasa som  var den saknade pusselbiten.  Hålet var igen täppt och vi kunde njuta av ett riktigt naturligt varmt bad. Oj vad jag längtat! 

En hel timme satt vi och plaskade i det varma vattnet och njöt. När tillslut steg ur badet blev båda svimfärdiga och illamående. Vad hände med den goa känslan? Möra och yra stapplade vi upp till den lilla kiosken som fanns i närheten, satte oss på en stol och när vi kände att vi hade tillräckligt med krafter vinglade vi fram till disken och köpte på oss lite lemonad och klementiner som vi hoppades skulle ge oss krafterna tillbaka.   

Denna veckan är det stort firande av det nya året enligt den Tibetanska kalendern. Vår kära motorcykel-pojke och hans familj bjöd in oss till deras familj för att fira det nya året. En utav dagarna (eller två- lite oklart) Tänder man en massa ljus i husen och skriker "bollo bollo". Det var buddas födelsedag och upplysningsdag/död som firades på samma dag. Man önskar alla varelser allt gott och önskar bort allt ont i världen. 

Staden är indelad i kvarter och alla pojkar från samma kvarter går upp på berget och gör upp små eldar   i olika mönster som lyser vackert ner på staden. När vi frågade varför inte kvinnorna gör det fick vi förklaringen att det var för tufft att klättra upp för berget för kvinnorna, pff... Motorcykel killen i vår familj hade tyvärr inget berg att elda på eftersom militären hade tagit kvarterets berg.

Vi blev bjudna på middag efter att ha åkt runt en sväng på motorcykeln och tittat på alla ljus och lampor. Det krävdes en hel del för att få tillåtelse av familjen att gå upp till ett av bergen de tyckte det skulle vara alldeles för riskabelt för alla gatuhundar. Tillslut fick vi om vi åkte med motorcykeln. Vi protesterade inte så mycket... 

Kvällen bestod också utav mycket dans. Alla är galna i att dansa. Det är ruskigt roligt att dansa traditionell ladakhi dans. Det känns inte som det är så svårt att göra fel. Självklart älskar jag att dansa oavsett vilken dans det är så kanske det bidrar till min lycka.

egentligen ska kvällen tillbringas i lugn och ro med en massa böner men vi rockade loss, mamman i huset drog för gardinerna och sedan var musiken igång och vi bjöds på öl. Vi bjöds på mycket öl och det krävs att man tackar nej tjugo gånger innan det faktiskt accepteras att man inte vill ha mer. Men man kan fortfarande inte vara säker på att de inte springer fram efter en liten liten stund igen och frågar om man inte ska ha lite nu då. 

Det ska inte verka snålt.. ..