krig i magen

Här kommer den längsta inlägget någonsin. Men jag lovar er att det mest är bilder.

Just idag har jag inte mått så bra jag tillbringade större delen av natten med att ha krig i magen. Finns vinterkräksjukan i Ladakh? Vi är tre som har spytt på kontoret och tre till som mått dåligt. Förhoppningsvis är det bara någon annan basilusk.

Ni får ursäkta mig om meningar blir lite små luddiga eftersom jag lever i en liten dimma. 

 Såhär ser det ut på Lehs gator. Det tyckte jag var härligt att se att de använder solceller. I och för sig är inte det hela sanningen att alla använder solceller, utan det är en härligt blandning av solceller och utav bensingeneratorer. Men man får väl välja att fokusera på att se det positiva.

 På tisdagen åkte vi ut till secmol. Jag har skrivit om organisationen i ett tidigare inlägg men då bara lite snabbt. Denna gången var vi där i fem dagar och fick ta del av allt deras arbete. Secmol är en organisation som jobbar med och för ungdomar. Ungdomarna bor på ett campus där de läser upp sina betyg och lär sig om ladakh och miljön. 

 På dessa två bilder jobbar eleverna med projekt som har med miljön och göra. I detta projektet försöker de göra sin egen biogas med två olika designer. De använder sig utav ko avföring och hoppas på att få det att fungera för att kunna använda det till skolans matlagning. 

 En annan grupp av elever hade som projekt att sy gardiner som skulle isolera och hålla inne värmen bättre. 

 En morgon hade snön lagt sig utanför vårt rum. Det var härligt och jag insåg hur mycket jag älskar snön. 

 Vi smet iväg någon gång under dagen för att kunna gå en sväng i naturen.

 Vi träffade på många utav de mäktiga och vackra jakarna som går längst vägarna.

 Ett annat projekt som eleverna hade tagit på sig var att göra ett nytt växthus eftersom de gamla hade gått sönder. De skulle testa en ny design med plastflaskor och halm som isolering. Vi blev lite förundrade och undrade varför de lade isolering på undersidan och inte fokuserade mer på väggar och tak där vi tänkte att det var mycket utav värmen smet ut. Tyvärr var inte projekt ledaren där och kunde svara på frågor. 

 Ytterligare ett projekt var att göra lätta men väldigt hållbara jordtegelstenar. I ladakh har man nästan alltid byggt med jord och lera. Det börjar bli mer och mer vanligt med cement men för att slippa onödiga transporter kan man ju försöka använda det material som finns till hands. Att jordstenarna ska vara så lätta som möjligt är för att förbättra förutsättningarna för att huset ska stå kvar om det blir jordbävningar.

 De testade ett antal olika blandningar med olika mängd lera, vatten och sågspån/halm. Jordstenarna torkades och skulle senare testas för hur hållbara de var och om de kunde användas som byggmaterial.

 De hade också ett projekt där de försökte göra en glaciär. Man ville se om tekniken fungerade och om man i så fall kanske kunde använda det till byarna där de behövdes glaciär vatten. Det är ett problem i Ladakh att glaciärerna krymper. De flesta byarna är byggda nedanför bergen där glaciär vattnet kommer ner. När glaciärerna blir mindre tar det längre tid för vattnet högst upp att smälta och ta sig ner till bönderna i byarna. Bönderna behöver vatten redan på våren då grödorna ska börja gro men nu för tiden kommer inte smältvattnet fören senare på sommaren.  

 Man använder sig utav solvärmare för att få varmvatten till dusch, tvätt och matlagning. 

 De använder sig också utav solen vid torkning utav växter och grönsaker. De har en solugn. 

 och stora "solplattor" för att fånga upp solens värme för att laga mat. (jag kan nämnt detta redan men det är värt att nämnas igen)

Eleverna hade morgon möte där de pratade om världen och hur den fungerade och hur de ville att den skulle vara. De fick en stund att reflektera över dagen som varit på kvällen. Vi fick hjälpa till när de skulle öva sig på att prata engelska.

 En dag fick vi för oss att ta en lång promenad upp på bergs toppen. 

Högst upp har ni toppen.

 Härligt men svettigt. 

 Äntligen uppe på toppen

 pusta ut 

 och gå ner igen. 

 Allt ser himla hållbart och härligt ut tills man ser vart systemet brister. Tyvärr har Ladakh och därmed också secmol inget bra system för sopor och återvinning. De har ett jätte fint återvinnings system där de sorterar plast och metall, glas och komposterbart men sedan finns det ingenstans att ta vägen med skräpet. Det finns ingen återvinning station så därför blandas allt ner i en grävd grop lite bortanför skolan. 

 De har i alla fall delat upp skräpet i olika gropar. 

 ytterligare en grop. 

 Dominic från USA och Hannes från Belgien som var volontärer och gjorde praktik på secmol. Här övar de på att sitta som riktiga ladakhier. Dominic har varit i ladakh i fem månader och det märktes att han töjt ut rätt muskler. Hannes som bara varit här i några veckor fick kämpa lite extra.

 Jag vet att jag har tjatat om dessa traditionella toaletter men när vi var på besök på secmol fick vi vara med om tömning och spridning av toalett innehållet på åkrarna. 

Alla var med och hjälpte till med att lassa på och och tömma. 

Killarna tömde sin toalett och tjejerna sin. Eleverna hjälper till med allt från att mjölka korna på morgonen till att laga maten och städa. 

 Pojkarna hade ett högtalarsystem och rockade loss till musiken samtidigt som de tömde toaletterna. Vi hörde aldrig någon som klagade på att det skulle var äckligt eller tråkigt. 

 Janick också från Belgien, var också på praktik med Hannes. Vi sitter och väntar på Bussen för att ta oss in till stan. Besöket på secmol är slut. Kanske, förhoppningsvis, får vi tid och åka dit under det tibetanska nyåret.

 Inne i stan guidade Pete, som var extremt kunnig. Han berättade om hundratals olika personer, platser och allt från himmel och jord och jag undrade hur tusan han kunde få plats med så mycket i sin hjärna.

 På väg upp till ett museum. Längst de små gränderna som Emma och jag ännu inte hade utforskat. 

 Utsikten från museet. 

Njuter utav livet.