Lite skrämd

Vi har haft en väldigt bra dag men mycket stickning och en god kopp chai latte och fin utsikt från bergen. Vi har faktiskt haft ett par riktigt lata och härliga ensamma dagar. 

Vi fått laga vår egen mat (vi har verkligen längtat efter det!).

Vi har stickat i mängder ,den mesta tiden har faktiskt gått åt till att sticka på alla möjliga platser och tidpunkter (kanske kommer det upp en liten bildserie på all vår stick-tid). 

Vi har också varit fria och göra precis vad vi vill eftersom alla har lämnat oss och vi är ensamma på kontoret och hemma i lägenheten. 

Mer om det i nästa inlägg. 

Men ......

vår kväll idag har också varit väldigt otäck och jag är fortfarande lite ledsen och känner mig illa till mods. När Emma och jag var på väg hem från stan efter att ha stickat och druckit chai på vårt vanliga ställe var det väldigt mörkt ute och det mesta hade stängt.

 Inte helt ovanligt men det som brukar skrämma mig mest brukar vara att jag i mörkret ska råka trampa på en utav alla gatuhundar som ligger överallt. Men i kväll började plötsligt en bil köra otäckt sakta och stanna bredvid oss där vi hade stannat för att Emma skulle kissa. Vi började gå till ett annat kiss-ställe men bilen följde efter. Vi gick över till andra sidan vägen eftersom vägen är uppdelad i vänster och höger filer med en betong vägg emellan. Bilen körde vidare på vänster filen men längre fram på vägen ser vi hur bilen vänder om och kör mot oss. Vi börjar tycka det är lite obehagligt och springer över till andra sidan igen. På detta sättet håller vi på ett antal gånger. Bilen hinner aldrig riktigt komma över till samma sida som oss förrän vi har sprungit över till nästa. Uppskrämda och förvirrade bestämmer vi oss för att springa in i en butik för att vänta och hoppas på att kunna söka trygghet hos andra människor. Bilen som förföljt oss kör också in och parkerar utanför butiken. En utav förarna kommer in i butiken, han köper en tändsticka (?) och Emma går fram och frågar om det är han som kör den vita bilen. Killen mumlar något nekande och tittar bort. Han ställer sig utanför och röker en cigarett och Emma och jag vägrar att lämna affären. Vi frågar efter taxi i butiken och berättar att vi är förföljda. Ingen fattar vad vi menar eller vad vi snackar om så Emma springer ut och vinkar in en taxi. Vi hoppar snabbt in och ber honom köra oss hem. 

Vad händer om taxin samarbetar med killen i bilen? Vad gör vi om de fortsätter förfölja oss till LEHO? Vi har inget lås och ingen är hemma. Ingen har numret till polisen och vi är allmänt rädda. När vi väl kommer hem är nerverna på helspänn och vi försöker lyssna efter alla ljud.Vad ville de egentligen och skulle gå så långt så de skulle följa efter oss hem hit eller lyckades vi skaka av oss dem? 

Jag blir ledsen och rädd, kanske förvånad, på min vakt och arg för att någon kan få mig att känna så. Jag är extremt sugen på att börja på självförsvars kurser så att någon inte kan ta ifrån mig min trygghet på detta viset. Jag vill kunna gå ut när det är mörkt utan att någon ska kunna dyka upp och göra allt jag känner till osäkert. 

Tankarna snurrar men jag börjar sakta men säkert känna mig trygg igen utan att sitta uppkrupen i ett hörn med något slags vapen.