Internet har fått liv igen

Internet har fått liv igen. Det har varit helt opålitligt nu ett tag. Det fungerar en dag/en timme och ligger nere i fyra dagar/några timmar. Så det gäller och passa på när det visar sig att fungera. Så nu sitter vi här i mörkret, strömmen har gått för dagen eftersom klockan är efter 11 och vi försöker göra allt vi inte hunnit eller kunnat göra utan internet som att; blogga, maila tidningar, läsa nyheter, ladda ner julmusik och kanske hinna med något mail till nära och kära. 

Det är inte många dagar kvar här uppe bland molnen och det känns väldigt konstigt att lämna detta som varit mitt hem nu de senaste två månaderna. Underligt hur snabbt man byter bo.

Nu den sista tiden ska vi fira nyår, hinna med allt som vi inte hunnit och bara vara. 

Vi har blivit nyfikna på hur soporna hanteras här i Ladakh.Vi har ju fått våra små glimtar och aningar. På secmol gräver de egna gropar och på kontoret bränner de sina sopor på gården. Samtidigt som vi hela tiden möts av skyltar längst med vägarna som uppmanar alla till att hålla Ladakh rent och människor som pratar om att sortera sopor osv. Men någonstans på vägen försvinner handlingarna och tankarna. Sopor ligger utspridda överallt.

Visst finns det en soptipp där allt körs och eldas upp. Där regerar hundarna tillsammans med några få kvinnor och män från nepal som samlar material som kanske kan säljas i deras land eller hemby. Emma och jag blir förvånade över att det inte finns något som tyder på att de funderat på det här med sopor i Ladakh, inte ens på LEHO. När vi frågade dem på kontoret vart deras sopor tog vägen och om ladakh hade något återvinning system blev de ställda och funderade. De visste inte alls vad som hände med deras sopor och de ska ändå jobba på en NGO som fokuserar på miljön. Det klart att man inte kan göra rätt på alla fronter men det känns ändå som det nog borde vara något utav nästa projekt här i Ladakh. 

När vi skulle köpa äpplen här om dagen träffade vi på Angmo som bjöd in oss på te hos hennes syster. Det är härligt och spontant och vi blir förvånade över hur lätt man får komma hem till någon. Vi fick te och kakor som vi satt och snaskade på och pratade lite med familjen. Inga höga krav alls utan bara väldigt välkommet och enkelt. Härligt!

När vi skulle ge oss hemåt fick vi åka på motorcykeln. Sjukt nöjda!

Sista organisationen vi besökte här i Ladakh var Amchi sabat. Som sysslar med traditionell läkarkonst. 

De hade förra året blivit accepterade utav indien som en läkarkonst och fick praktisera sina läkarkunskaper på sjukhusen.

Här har vi en hel del mediciner som de tillverkar efter gamla recept som de samlat ihop från de olika byarnas Amchis. 

Här har vi en Amchi mottagning. Traditionellt brukar det finnas en Amchi i varje by som är byns läkare. Nu för tiden jobbar Amchi och västerländska läkare sida vid sida på sjukhusen. 

Motorcykel killen hittade oss igen, på väg hem från stan. Även han bjöd hem oss på te och mat hos sin familj. Jag kände mig direkt väldigt hemma och trivdes jätte bra med hela familjen. De bad oss att komma tillbaka, i morgon, dagen efter, och dagen efter det och dagen efter det och varför inte också fira nyår med hela familjen? Vi tackade för allt och om allt går som det ska kanske det är i denna familjen vi får uppleva vårt första tibetanska nyår. 

Några sista besök i Växthusen och solhusen var också inbokade i vårt schema.Våra sista frågor om hur det fungerar vad projektet har inneburit. 

Tarsin berättar att den bonde som fick ett utav de första växthusen tjänar ungefär 3 gånger så mycket som en bonde utan växthus som inte kan odla på vintern. 

Han visade två olika designer på växthusen. Både det väldigt stora och det lite mindre som kvinnan på bilden  ägde. 

Det är sällan du är på besök hos någon längre än fem minuter utan att du blir bjuden på te och kakor. Så även om du bara tittar in i ett växthus med några frågor.

Ett utav solhusen som demonstrerar två olika designer av solhus. Ett med direkt solvärme och en annan men en absorberande svart vägg. 

Tarsin beskriver hur man kan använda sig utav playwood om man inte har plats eller möjlighet att bygga dubbelväggar med isolering mellan. 

Vi börjar pyssla och fixa inför vår avskedsfest och de presenter som vi planerar att ge alla här på Leho. 

Det blev många fotografier, lim och pussel men tillslut blev det ett stiligt collage. 

Det blev ett snabbt blogginlägg men bättre än inget alls.