HAPPY LOSER!
(Nu vet jag att det stavas Losar, men det kändes mer passande att fortsätta kalla det loser)
Idag har vi firat det Tibetanska nyåret.
Det har varit väldigt omständligt att planera inför denna högtid och det slutade med att vi snällt tackade nej till LEHOs planer och tog själva tag i nyårsplanerna. Vi hittade vår motorcykel kille som bjöd in oss till hans familjs nyårsfirande. Det kändes toppen. Tills vi blev osäkra på om vi verkligen var inbjudna. Så i morse var vi lite osäkra på hur dagen skulle arta sig.
Vi började som vanligt med en stunds stickning. Jag kan erkänna att jag kommit lite ur fas så jag svor mest över att det inte gick som jag ville. Allt jag stickar har en tendens att bli förlitet/för stort jag behöver helt enkelt mer mini-små vänner eller mega-stora så att mina misstag inte behöver vara några misstag.
Efter vår grötfrukost och stickning som som vanligt dröjde ganska länge bestämde vi oss för att gå till stan. Det är ju sista dagen vi kunde äta lunch på marknaden.
Vi börjar traska upp för den fem kilometer långa uppförsbacken men blir stoppade efter bara några meter utav motorcykel killen. Han och hans vänner hänger vid bilen och undrar vart vi är på väg. Vi försöker förklara och han säger att de också ska till marknaden. Vi hoppar in i deras bil. Det är här våra planer börjar förändras. Vi inser att de inte alls är på väg till staden, hälften av killarna i bilen är ganska fulla och en i gänget frågar tjugo gånger "what is your place?" Efter att ha försökt svara på lite olika sätt: LEHO?,Sweden? börjar vi tröttna. Ska vi sticka igen? Men motorcykel killen med sitt fina leende och huset ägare, som bilen fört oss till istället för marknaden, stod på sig och tjatade om att det var tradition i ladakh att man skulle ta en kopp te och en kaka innan man gick. Okej. Teet och kakan blev en lunch, ett glas öl och lite dans. Vi fick det ganska mysigt när vi satt i deras hem och "what your place"- killen somnat och gett upp sin fråga.
Efter ett tag föreslår de ytterliggare en gång att vi ska åka till marknaden. Vi tackar inte nej och hoppar ännu en gång in i bilen. Men inte ens denna gången gick bilen till marknaden. Vi brummade omkring runt runt och vi fattade inte vad vi höll på med. Ena sekunden skulle vi till förarens fru och ny förlösta barn på BB med en luchlåda (?)ena sekunden skulle vi ha kissepaus.
Tillslut kände vi att det räckte och vi hoppade av i staden.
Här var det party
Det var dans på busstaken och musiken dunkade högt.
Den stora scenen hade musik och dans och det var riktig festival-stämning.
Det slog mig att vi kanske har liknande dagar i Sverige men det är sällan det händer dagtid. Det är nattetid folk börjar våga rocka loss på riktigt i Sverige.
Denna kulturkrocken fick vi uppleva lite senare på kvällen då vi skulle hem till vår fina familj. Vi hade gjort oss redo. Med traditionella kläder och traditionell kaka i högsta hugg gav vi oss iväg runt kl 6 på kvällen. Bra tid för nyårs firande tänkte vi.
Men när vi kom fram till huset var festen över. Familjen var på väg i säng och vi kände oss lagom fåniga där vi stod i dörr öppningen. Vänliga som de är bjöd de in oss och vi fick sitta ner och äta och dricka gott, som ett litet mini nyår.
Vi tackade för oss ganska tidigt, det blev ingen dans för oss idag. För att vi skulle klara den 100 meter långa vägen hem utan att bli uppätna utav hundar gav familjen oss ett vapen att försvara oss med.
Jag misstänker att hundarna hade varit ganska skeptiska till att hugga oss bara genom att titta på oss.
.
Nu är vi hemma och sitter fortfarande med våra traditionella dräkter på, redo för det nya året!