Tamil Nadu!

Nu har vi kommit ner till södra Indien och namnet på min blogg är inte alls lika passande men jag hoppas det är okej för alla mina kära läsare.

Här nere i Tamil Nadu har vi mötts utav värme, massor av människor, kaos, trafik och insekter (Emma har speciellt bekantat sig med myggen som har pepprat hennes armar och ben).  

Vi tog det ganska lugnt de första dagarna och det blev många pauser för att svalka oss och gömma oss från alla intryck. Vi fick se TEDE-trusts skola som startades för att utbilda fattiga bönder och deras barn och skolan har nu vuxit sig väldigt stor.

Vi har också fått åka in till Chennai där vi virrade runt bland fina affärer och skitiga gator. Jag var i desperat behov utav nya kläder eftersom alla mina annars inte speciellt märkvärdiga kläder på Tamil-språk skriker ”titta på mig jag är naken!”. Kan tillägga att jag absolut inte är naken! Det är bara det att istället för att visa magen och ryggen, som man gör i den indiska sareen, visar jag knäna och axlarna. Jag är fortfarande inte så glad i att shopa och absolut inte i ett galet Indien. Tillslut slet jag åt mig ett par byxor som var några storlekar förstora, eftersom alla storlekar visst skulle passa enligt butiksägarna i Chennai och få butiker har provrum där detta kan motbevisas. I den enda butik vi var inne i som hade provrum blev jag stoppad och nekad att gå in i provhytten eftersom mitt plagg med storlek M absolut var fel, jag skulle ha XL. Högt blev en medhjälpare tillkallad för att hämta en större storlek. Jag kan tillägga att jag varken gillade affären eller tröjan efter det.

Nu har vi kommit ut till landet. Här pustade vi ut och jag började prata, fnissa och fungera som en människa igen. Härligt med naturen, kossorna, hunden och den friska luften. Tyvärr finns det ju små taggar även på denna rosenbusken och vi har träffat både råttor, grodor, insekter, myror och loppor(?) på vårt rum. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum (Vi får väl se hur länge vi har hjärta för dem).

Här på landet har vi också brottats en hel del med kulturkrockar. Det finns tillfällen man himlar med ögonen, fnyser, tjurar, blir ledsen och skrattar. Det är fortfarande så att man förstår ungefär 60 procent om vad som händer och vad som kommer hända. Exempelvis kan kl 5 på morgonen egentligen betyda 7, så ställ inte klockan på kvart i fem för att vara färdig i tid!