Ännu en hälsning från Drottningen och Moa

 Livet på landet.

Det är här vi trivs drottningen och jag. Drottningen är förövrigt Emma. Som jag skrev i förra inlägget visste vi inte riktigt vad Emma ansågs vara enligt vår tolk. Men nu har vi fått reda på det. Hon är hans drottning. Så drottningen och jag är just nu där vi trivs bäst, där det är lite lugnare och mer natur och djur. Vi har bott här i två hela veckor nu och snart är det dags att åka till stan för att prata med organisations ledaren Ranganathan om vad vi kommit fram till. 

Under dessa två veckor har vi jobbat en del med organisationens arbete, men något schema har det inte varit lätt att följa. Det gäller att vara flexibel. Det är sällan det blir som planerat. Några dagar har vi dock ägnat oss åt att sitta och diskutera arbetet här på gården. Planen är att vi ska göra ett litet häfte där vi samlar in fakta och material om hur de sköter sin ekologiska gård och vad tanken bakom gården är. Detta häftet ska de sedan kunna använda för att ge till andra bönder som en liten instruktions/informationsbok.

Vi har fått cykla runt i byarna med våra kära Saree klädda medarbetare på pakethållaren. 

 I en av byarna fick vi träffa en ledare för en kvinnohjälpsgrupp och som också håller i den ekologiska shopen. 

Hon bjöd in oss på mat vi fick hälsa på både grannar och släktingar. 

Vi har fått reda på hur man öppnar ett konto till självhjälpsgrupperna för kvinnor

 Samma dag fick vi också besöka sjukhuset. Våra medarbetare tyckte vi skulle få se hur man droppar poliodroppar i barnens munnar.Emma blev erbjuden att ge vaccineringen men avböjde.

 Vi fick också dokumentera hela processen och de ställde upp både mamma, barn och syster för att vi skulle kunna fota och titta. 

 Vi har också fått se hur de gör insimineringen av djur som är en utav deras huvusysslor, som ofta sker på morgonen. Så vår frukost och morgon te brukar vi tillbringa utanför huset, tittandes på när tre bönder håller fast en motsträvig kossa och två mannar som peppar tjuren och hjälper honom att ”föra in den”

 Vi har fått vara med och fira Pongal. En skördefest för riset, djuren och traktorerna. Djuren blir pyntade och tvättade (även traktorn får lite blommor och gåvor. Man lagar sött ris och ber till gudarna. På bilden letar de efter en örn, alla såg den utom Emma och jag och vi misstänkte därför att den var påhittad.

 Jag fick hjälpa till att plantera chili plantor. Det är sällan man hjälper till på "rätt sätt" och det blir därför ofta att man sätter sig vid sidan om efter ett tag. Antingen går det för långsamt, du gör det lite snett, du gör det lite förmycket eller så tror de att du är trött och det spelar ingen roll om du protesterar osv. Viljan att vara med gör att jag försöker göra så rätt som möjligt men det är sällan hjälpen är uppskattad. Eller så är det bara av omtanke, inte ska väl jag som vit gäst behöva ta i och smutsa ner mig. 

 Vi har cyklat en hel del med våra härliga nya cyklar.Oftast får vi väldigt mycket uppmärksamhet längst vägen och folk skrattar och pekar åt oss och hur tokigt det är att vi vita kvinnor cyklar runt i byn. Det är inte lätt att smälta in..

 Vi har fått smaka nyplockade kokosnötter. Emma planerar att ha som mål att kunna klättra upp och hämta ner en kokosnöt själv. Jag ser fram emot detta så väldigt mycket! Vi skulle egentligen dokumenterat när dessa kokosnötter plockades men förbjöds eftersom det ansågs olämpligt. Det var Vidjis bror som hoppade upp från badet med en liten handduk virad runt höfterna som hivade sig upp för stammen och kanske var han rädd för att klädseln inte skulle hålla hela vägen. (det gjorde den för er som undrar)

 Varje morgon får vi nymjölkad mjölk. Bonden på gården, som för övrigt fått smeknamnet "sötnosen" (kanske inte är helt okej) kommer varje morgon och kväll in med en spann med mjölk och räcker leende fram kannan : "Milkie?!".

 Vi har fått testa att plantera ris. Även här var det svårt att få deras förtroende. Inte jätte svårt att stoppa ner en planta i marken men de litade inte på att jag kunde göra det så bra. 

 Som sagt blev det lite för långsamt, lite förstort mellanrum, lite för kort mellanrum, lite för snett, lite för mycket plantor, lite för lite och så skitade jag ju ner mig!

 Jag envisades ett tag med att vilja vara med.

 Ja erkänner att jag absolut inte kunde hålla deras tempo, de var snabba som tusan. Men de plantor jag fick dit tror jag egentligen hade fungerat ganska bra. 

 Tillslut tackade de för hjälpen och bad mig att gå. För min skull eller deras vet jag inte alls. Oj vad jag kan önska att jag kunde språket!

 TEDE trust gård använder sig utav något som kallas SRI när de odlar ris. Det innebär att de sår färre risplantor men får ut lika mycket, om inte mer, ris när de skördar. Eftersom risplantorna är färre får de mer sol, mer näring och  mer vatten per planta. Det blir också enklare att rensa bort ogräset och se när det kommit ohyra. Bevattningen utav risfälten är inte heller lika omfattande. Man tillåter marken att torka innan man vattnar igen. Till skillnad från konventionell risodling då man hela tiden håller jorden blöt. 

 Vi har också hittat vårt egna vattenfall där vi badar varje morgon eller efter våra joggingrundor. Helt fantastiskt lyxigt!

Drottningen och jag känner oss ganska nöjda med livet.