ladakh: Takmachik

Jule! Nu är vi tillbaka i Leh.

Den senaste veckan har vi tillbringat i två byar ännu längre bort från omvärlden. I byarna fick vi ta del utav LEHOs nuvarande projekt med att göra Ladakh ekologiskt. Detta året har de ett pilotprojekt där deras mål är att få fem byar att odla ekologiskt. Två av dessa byarna är Takmachik och Achinathang som vi fick besöka. Dessa byarna har främst koncentrerat sig på att odla Aprikoser.

Bilderna kommer därför mest innehålla påsar, aprikoser, påsar, aprikoser och lite påsar och aprikoser. Självklart kommer det finnas några underbara bilder på människorna som sorterar aprikoserna och stoppar dom i påsarna, och på den fina utsikten.

Välkommen till Takmachik!

Första dagen gick vi upp relativt tidigt, till skillnad från våra annars ganska långsamma mornar i fönsterbläcket. Vi åkte med vår kära chaufför Iqbal, vår "chef" Mohammed Deen och jordbruksexperten Dolma.

Det var en ganska lång resa men det var en otroligt vacker utsikt då vi snirklade oss fram på vägarna längst med bergväggarna med Indus floden bredvid. När vi kom fram var det bymöte. Vi blev introducerade utav "byhövdingen" som förklarade vilka vi var och varför vi var där (Jag tror i alla fall att det var det han gjorde men är inte helt hundra eftersom hela mötet hölls på ladakiska).

Både Emma och jag kände oss lagom obekväma då vi fick sitta framme på scenen framför alla som bodde i byn. De har som tradition att när det är möte eller om man blir bjuden hem till någon ska man som tack ta med sig en termos med det traditionella smörteet. Som smakar ungefär som att dricka smält smör blandat med lite vatten. Eftersom större delen utav byn hade kommit fanns det också ganska många termosar fyllda med smörte som väntade på att få bli drucket. Våra koppar fylldes på var och varannan minut och för att inte värkar otacksamma försökte vi dricka lite. Väldigt lite. Det är svårt att få i sig mängder med smält smör och vatten!

Tillslut såg vi vår chans och kunde smita ner och sätta oss bland alla andra. Vi kunde pusta ut.

Under våra dagar i Takmachik tog vi lite utflykter ner till Indus och runt i byn för att vädra sinnena lite och för att inte bara se aprikoser och påsar.

Största delen utav dagarna rensade vi aprikoser, vägde aprikoser och förslöt påsarna aprikoserna låg i. Alla familjer hade aprikoser som skulle förpackas.

LEHO använder sig utav PGS för att göra Ladakh ekologiskt. PGS står för participatory guarantee system. I många länder, exempelvis Sverige, använder man sig utav en tredjepart som kommer och bedömer bönderna och deras arbete för att se om de uppfyller kraven för att få kalla sig ekologiska. Detta kostar en hel del och det finns många småbönder som inte har möjlighet att lägga ut så stora summor på att bli granskade och få en ekologiskt godkännande. För att småbönder också ska få en chans att kunna marknadsföra sig som ekologiska har man kommit på ett system där bönderna kollar varandra. De delas upp i grupper där kontrollen förs inom gruppen. Det ska också vara möjligt för konsumenten att kontrollera att jordbruket är ekologiskt.

Grupperna samlades med sina aprikoser och sorterade och förpackade tillsammans. Det var stor skillnad på de olika grupperna och deras arbete. Men det skilde sig också mycket bara mellan bönderna i gruppen eftersom alla hade olika sätt att torka och förvara aprikoserna innan de förpackades.

Det kändes ibland svårt att rensa ut alla de dåliga aprikoserna från de som var bra eftersom man någonstans visste att det var deras sätt och försörja sig.

Eftersom detta är första året som LEHO ska lansera sina ekologiska produkter har de också som krav att bara de bästa aprikoserna ska förpackas så att det skapas ett förtroende för produkten hos kunden. Det var svårt att förklara för många utav bönderna. Det blev en slags rundgång- vi rensade ut de sämre aprikoserna och de la tillbaka dem. Vissa bönder hade inte heller haft någon bra system när de torkat aprikoserna utan använt sig utav de traditionella sätten med att lägga dom på halm, stenar eller bara på marken. vilket resulterade i att väldigt många aprikoser blev skitiga och sorterades bort från den bonden som använt sig utav fel teknik.

Under våra två första dagar var vi själva i byn med Dolma. Dolma hade fullt upp med att försöka styra upp arbetet själv eftersom Tarshid och konchock akut hade blivit tvungna att åka tillbaka till Leh. Det var få som pratade engelska i byn så under många dagar förstod vi inte så mycket av vad vi gjorde eller vad som hände eftersom ingen hade tid att översätta till oss.

Andra dagen gick vi över från att rensa aprikoser till att krossa aprikos kärnor och plocka ut fröna inuti. Det var en speciell teknik för att krossa fröna med sten. Vi lyckades inte jätte bra utan fick de flesta fröna att hoppa åt alla möjliga håll och efter ett tag tappade de förtroendet för oss och lät oss istället plocka ur fröna bland de krossade kärndelarna.

Två härliga damer i en utav grupperna

männen gillade maskinen, trots att den var ganska liten. Det var deras huvudsyssla och sitta och försluta påsarna.

en bild i trädgården på påsar, aprikoser och människor som sorterar aprikoser i påsar.

påsar och aprikoser.

Vårt rum där vi sov. Ett gäst och fest rum. Bröllop och allmänna högtider firades där plus att alla gäster fick plats att sova där också. Det finns en tradition hos Ladakherna att alltid vara redo för att ta emot gäster. De har därför många extra filtar och extra sovplatser för släktingar och vänner. Det är ganska kallt på kvällarna och det kan därför krävas lite kvälls gymnastik för att få upp värmen innan man går till sängs.