en hel månad

Den fjärde veckan bland molnen har varit händelserik.

Det har varit mycket känslor och tankar, som det gärna blir när Emma och Moa svävar bland molnen.

Emma och jag blev hämtade på måndag morgon utav Iqbal, för att sedan åka och plocka upp Chefen Mohammed. Dagen uppdrag var att åka ut till en by som skulle gå med i LEHOs projekt PGS (läs tidigare inlägg) 

 Både Emma och jag uppskattade att få komma ut i naturen efter att ha tillbringat hela förra veckan framför datorn med att sammanfatta LEHOs arbete de senaste tre åren. Löven hade fallit men solen var framme som vanligt och vi njöt den korta promenaden ner till samlingsplatsen där byn skulle vara. 

 Seabucktorn, som de gör juice utav -vi trodde det var havstorn. Tyckte det var ganska logiskt då det smakar likadant, heter nästan samma sak och har samma färg. Men efter att ha sett hur de växte kändes det inte lika rätt längre.

 Härliga kossor, åsnor och hundar fyller vägarna och byarna. De traskar, sover, äter och låter- precis som alla andra djur, fast fritt. 

 När byn var samlad hade LEHO tal om vad det innebar att vara en PGS by. Hela mötet hölls på ladakhiska och Emma och jag förstod som vanligt inte någonting om vad som hände. Vi såg en man gå i från mötet med bestämda steg och såg väldigt ilsken ut. Vi hade tyvärr ingen aning om varför eller vad de just hade diskuterat. Största delen av tiden ägnade vi åt att fota och förundras över hur snabba och skickliga kvinnorna var på att spinna garn.

 Tisdag börjar likadant som måndag men vi tar sikte mot en annan by. Det sägs att det ska vara 200 människor i byn. Oj vilken fest! och alla vill prata om ekologisk odling! 

 När vi kommer dit inser vi att 200 människor var en lätt överdrift. Dagen fortsatte som måndagen. Tal efter tal och vi förstod precis lika lite som dagen före. Både Emma och jag började bli lite trötta och obekväma över att få följa med och sitta med höjdarna framför alla i publiken men förstå mindre än noll. Plötsligt får vi frågan utav Deen om vi skulle vilja säga något uppe i talarstolen (som de skaffat just för dagen och som är alldeles för hög för de flesta). Vi blir förvånade. Vad ska man säga om man inte vet vad någon av de föregående talarna har sagt eller varför seminariet hålls? "Hej jag är från Sverige och jag tycker ekologiskt är bra!". Punkt. Vi tackade snällt nej till erbjudandet....

 Dagen till ära hade de traditionell Ladakhi dans och musik som vi helgen före själva hade fått testa på. Även här tyckte vi det var lite konstigt att den största delen av publiken (de som inte räknades till höjdarna) endast fick se ryggarna på dansarna. 

Tisdag och onsdag märkte vi att våra kära kollegor på LEHO, som ansvarar för att betala räkningar hela dagarna, missat att betala Internet räkningen.  

Vi blev frustrerade och det var inga änlgatankar vi sände våra kollegor. 

 Vad gör man om man behöver få tag i någon väldigt långt borta utan telefon eller Internet (eller segelbåt)? 

 Vi gav upp och gick hem

 för när inte Internet fungerar kunde vi och låta kreativiteten flöda. 

och vi gjorde chokladbollar.

 Utan bollar eller riktig choklad. Men med sked och ett riktigt söt sug slinker allt ner.