Och här kommer tredje veckans blogginlägg:
Just nu sitter jag på kontoret med lite smått flåttiga, kalla men lena fötter. Emma och jag har haft en utav alla våra lite udda mornar här i Ladakh. Vi vaknade, mumlade lite och försökte bestämma vad vi ville ha till frukost. Vi handlade in ett stort lager med gott igår. Om man tittade ner i vår varukorg kunde man ana ett visst konstant chokladsug. Nutella, två olika chokladkakor och chokladmjölk bland toalett papper, mjölk och cornflakes. Detta gjorde att Emma äntligen kan börja längta efter frukost igen, och det märktes att hon njöt när han började dansa sin lilla lyckodans och sjöng lite tyst för sig själv medan hon stoppade in äppelbitar med peanutbutter i munnen.
Efter en god frukost började vi (det är här våra udda mornar börjar ta sin början) titta färdigt på filmen vi började på igår kväll. Det är inte så ofta vi orkar oss igenom hela filmer på kvällen. Här i Ladakh går man och lägger sig kl 10 och går upp kl 8. Medan vi tittade på filmen gjorde vi också ett fotbad med mängder av någon matolja vi hittade i köket, därav de flåtiga, kalla och lena fötterna. Det ingick också i vår shopping runda igår- att hitta en fotfil. Emma har slagits med torra fötter ett tag och blivit lite frustrerad över detta.
När fotbadet är över och filmen är slut traskar vi ner till kontoret där vi sitter nu och en ny vecka ska starta med nya äventyr.
Det nya äventyret börjar med att jag berättar om förra veckans äventyr.
Vår kära kock som gör sig fin genom sin morgon ansiktstvätt i den gula baljan.
Förra veckan började med att vi pustade ut efter vår utflykt i byarna. Måndag, tisdag och onsdag jobbade vi med att samla ihop material och läsa om LEHOs arbete de senaste tre åren. Vi ska sedan sammanställa informationen vi fått och skriva ner och trycka upp detta i små broschyrer som LEHO ska kunna använda sig utav. Det blev därför mycket arbete inne på kontoret framför datorerna.
När veckan började närma sig sitt slut började det hetta till på kontoret. På fredagen skulle LEHO ha ett seminarium om PGS och ekologisk odling. Det var eld i baken på alla kollegor som åkte till marknaden för att handla in banderoller, papper och kolla priser på varor. De åkte också till staten för att kolla upp hur mycket kemikalier som fraktas in i Ladakh och till vilka byar det säljs mest till. Vi fick följa med lite ibland, men det var som vanligt ganska svårt att få reda på vad som hände och vad planen var. Extra svårt blir det när det är ont om tid och ingen har tid att förklara. Men vi hängde med lagom bra. Vi fick i alla fall sitta i bilen.
På fredag smällde det. Vi blev väckta av vår kära kock som lagade frukost åt oss. En halvtimme senare kom hon upp och undrade om vi var färdiga att ge oss av. Eftersom vi är vana vid att ha våra långa lite konstiga mornar blev vi ganska ställda vid att det helt plötsligt skulle gå snabbt. Men lite Svensk fart och fläkt och stress finns det fortfarande i oss så vi var färdiga på bara några minuter. Det hade vi ju inte behövt vara eftersom vi fortfarande är i Indien, det slutade istället med att vi satt och väntade i en eller två timmar på att bilen som vi skulle åka med skulle komma.
Men tillslut kom vi fram och jag fångade Tarsin på bild framför ingången till seminarieområdet.
Det var inomhus seminariet skulle hållas och det beräknades komma runt hundra personer. Bönder, doktorer, affärsmän, andra organisationer forskare och höjdare från staten. Det var runt 10 stycken som skulle hålla tal om ämnet Ekologisk odling. Det var ganska svårt att lista ut vad 10 stycken kunde säga om samma ämne 6 h i sträck.
Utanför hallen hade bönderna ställt upp en del av sina varor.
Det var allt från aprikos marmelad, torkade aprikoser, aprikos kärnor, rostade korn, nötter, ull, kryddor och annat smått och gott. Leho hade också lagt ut en hel del broschyrer om deras arbete.
Här är Deen och hans fru, som är grundarna för LEHO, som hälsar gästerna välkomna.
Inne i salen tillbringades största delen utav tiden. Förutom när det var lunchpaus. Jag kämpade en del med att vara inne i salen och inte vilja springa ut på grund utav den dåliga luften. Det är ganska vanligt i Leh att använda sig utav generatorer för att värma upp rum och få ström. De är många affärer uppe i stan som värms upp på det sättet. Generatorerna drivs av bensin så det stinker avgaser på gatorna utanför de affärer som använder sig utav dem. Seminariesalen använde sig utav två stycken värme generationer och var som ni kanske förstår ganska varmt men det var också fylld av bensin luft. Jag försökte ibland underlätta min andning genom att hålla för munnen med min halsduk men det hjälpte sällan speciellt mycket. Jag blev också förvånad över hur oberörda alla andra var inför de faktum att det var så dålig luft inne i salen. (mördarmaskinen till vänster i bilden)
På torsdagen satte vi prislappar och bästföredatum på påsarna. Emma och jag turades om att bli frustrerade. Först började jag bli irriterad för att det kändes som vi missade så mycket förklaringar och så mycket av allt annat arbete och sattes oftast på rullande band uppgifter för att underlätta för dom. Känslan gick över efter ett tag och vi tramsade lite och jag tyckte det var helt okej. Det var då Emma började känna sig utnyttjad och arg på att de struntade lite i oss.
Man fick inte fundera för mycket på vad man höll på med för då fanns det en risk för att bli galen eftersom alla tusen klisterlappar vi satte på påsarna hade så dåligt klister så troligtvis lossnar de bara man stöter till dem.
På seminariet kom höjdaren från staten, motsvarande vår stadsminister gissar jag. Han blev hemskt uppassad och Emma, som hade den enda fungerande kameran efter att mitt batteri hade dött, sattes till att leka paparazzi med mannen. Hon följde efter honom och fotade frenetiskt när han gick runt i området och tittade och studerade produkter och pratade med bönderna. Jag hade fått samma uppgift någon timme innan men då inte vetat vem höjdaren var vilket resulterade i att jag istället följt efter och tagit mängder med foton på fel man.
lite av höjdpunkten på seminariet. Vi fick te och kakor utav kocken och hennes två manliga kollegor.
Under lunch pausen träffade vi några utav de andra organisationerna som vi ska få besöka under tiden i Ladakh också. Vi fastnade med att prata med Becki från organisationen Secmol som jobbar med ungdomar i Ladakh. Hon berättade att dom just nu hade besök utav en annan organisation från Mombai som arbetade med döttrar till prostituerade. Döttrarna får en chans till utbildning och någonstans att bo. De var mellan 16 och 20 år och besöket i Ladakh gick ut på att döttrarna skulle ge lektioner i genusvetenskap, sexualundervisning och liknande frågor som för de flesta i Ladakh och i stora delar utav resten av Indien är väldigt nytt.
En av lektionerna som vi fick vara med på handlade om just sexualitet och genus. Skillnaden på killar och tjejer togs upp. killarna protesterade ganska högljut när det påstods att tjejer kunde utföra hårt arbete och också var starka. Det förnekade dem och ansåg att de bara var killar som var starka och tog i. Tjejer var endast blyga och jobbade i hemmet. Diskussionerna tystnade när vi kom in på sexualitet. Bög, lesbisk, transvestit och andra läggningar togs upp. Höjdpunkten var när eleverna tillfrågades om de träffat någon som var homosexuell. Ingen hade någonsin stött på någon. Plötsligt steg organisationsledarna fram och erkände sig som ett lesbiskt par. Tystnaden var total. Chocken också. Många av eleverna tappade hakan och satt bara och tittade väldigt länge. Efteråt kom en utav eleverna fram och satte sig jämte oss och frågade nyfiket om vi någonsin hade stött på någon homosexuell någon gång. Om vi hade sett dom pussas eller om vi hört talas om det. Emma och jag försökte förklara att det var ganska öppet och tillåtet i Sverige. Det var häftigt att få vara med och få se hur 19 åriga tjejer höll pedagogiska lektioner för jämnåriga i svåra ämnen med härligt starkt självförtroende. Jag var upprymd och glad och inspirerad när jag gick därifrån.
Hela Secmol området var fyllt med miljövänliga lösningar på olika problem. Man lagade all mat med hjälp utav solvärmen, man fick el från solen, man värmde duschvattnet med hjälp utav solen och man använde sig utav de traditionella toaletterna som man sedan gödslade åkrarna med. Alla elever hade olika ansvarsområden. Några tog hand om att mjölka korna morgon och kväll och någon tog hand om eventuella gäster som kom m.m. Ansvarsområdena roterade och man hade aldrig samma område mer än en gång. Emma och jag fick chansen att mjölka kossorna vår sista morgon innan vi åkte hem.
en mega konvex spegel för att fånga upp solens strålar och få in dem i köket.
Det blir långa inlägg men ändå känns det inte som jag inte får med hälften av allt som händer här.
Nu har jag suttit och duttat lite på den här bloggen hela dagen och det börjar bli mörkt ute.
Nu kan nästa veckas äventyr börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar