samurai,nunna och husmor gillar dans och en sipp på ölen

Hej och välkommen till Ladakh en lördagskväll kl 11. Här sitter jag med min klassiska Ladakh dräkt med lite öl i handen och mår prima.

 Ni ska nu få ta del utav en riktig ladakhi fest! 

 Kvällen börjar med förvandlingen till riktiga ladakhier. Det kan verka lite knepigt. Det är många lager av tyg att hålla koll på och många kroppsdelar som ska döljas. 

 Rekommenderas att ha säkerhetsnålar till hands, om något bröst skulle vilja smita ut.

När du känner dig lite lagom obekväm är det perfekt! 

Du kommer ändå få en massa komplimager, du ser ju faktiskt ut som en blandning mellan en samuraij en nunna och en riktig husmor. Svårt att motstå en sådan syn!

 Sedan är det dags för dans!

 Om det räknas det som dans är inte helt säkert. Men du gör helt rätt om du har en scarfs över axeln, går extremt långsamt  med en smått ryckig stil runt i en ring. Ibland byter du håll. När dansen kommer till sin pik går du runt dig själv och ropar hoho (men bara om du är man!)

 Om du är man eller utländsk kan det också hända att det kommer fram någon och viskar i ditt öra att det finns alkohol i ett annat rum. Du får smyga dit. Men ta inte med dig alkohol ut från rummet! Det finns också risk för att strömmen försvinner och du kan bli tvungen till att tända lite stearinljus så att du och dina öl-glada kompisar kan se något i mörkret.

 Dansa gärna lite till. Nu lite mer livat; Du får gå lite snabbare runt i ringen och gärna röra väldigt mycket på dina handleder.

Plötsligt kommer sista låten.

Och som på alla ladakhiska fester avslutas allt med festmåltiden, på stående fot. Fort ska det gå! Släng i dig maten så snabbt du kan så du kan gå så fort som möjligt. Gärna mitt i en tugga medan hälften av gästerna inte har tagit mat ännu.

Så är festen slut.

Mat finns kvar på borden, kakor finns kvar i danssalen, öl finns kvar på neder våningen och Emma och jag beslutar oss för att vår festkväll inte är slut. Helt ladakhier har vi inte blivit ännu…..