Lama

Oh hejsan! 

2:inlägget, och detta kommer handla om de två senaste dagarna som har utspelat sig på kontoret samt uppe i klostret i Himis.

Just nu sitter jag inne på vårt kontor som är kolsvart. Lite solbränd på näsan efter en hel dag uppe bland molnen som inte fanns. Vi har endast elektricitet under några timmar på kvällen och även då gör den lite som den vill genom att komma och gå då och då. Kontoret har ingen taklampa utan jag sitter för det mesta med en pannlampa framför datorskärmen när jag svarar på mina mail och uppdaterar bloggen. 

Så en timme framöver kommer kommer jag sitta här med mössa och pannlampa i ett mörkt rum och hålla tummarna för att internett ska vilja samma sak som jag under tiden jag uppdaterar.

 Igår var en ganska vanlig dag bland himalayas toppar.

 Det enda som var ovanligt denna dagen var att jag krönte Emma till himalayas ökendrottning. Jag tycker det passar henne.

 Under vår promenad stötte vi på detta. Kanske syns det inte så tydligt på bilden (jag hoppas det går att klicka upp den till större storlek) Det är i vilket fall ett inhägnat område där man har markerat en stig med röd vita stenar. Det finns en liten bänk. En elefant gjord utav stålpinnar. En giraff gjord utav stålpinnar. En liten större hög med stenar och lite annat smått och gott att titta på. Lite senare fick vi reda på att det var militären (som är grannar med detta inhägnade området) som gjort en park. Så det ni ser på bilden är alltså militärens park. Det är där de får andrum och tar en skön väl behövd avkopplande promenad. Varför inte liksom? allt finns ju, elefanter, parkbänkar och stigar osv. Det är bara lite träd och buskar som fattas......

 Här har vi den traditionella toaletten som jag pratade om i förra inlägget. Fönstret på ovan våningen är där du uträttar dina behov det större hålet nedanför är där du sedan får ut din kompost.

 Trots allt fantastiskt lyckas jag ändå då och då hitta lite bekymmer och elände. Jag tror många gånger att jag är duktig på att gömma vad jag känner, men efter denna bilden där Emma lyckats fånga en av dessa stunder då jag tycker livet är lite svårt att leva ska jag sluta påstå att jag är svårläst. 

 I morse fick vi chansen att baka frukostbrödet vi har blivit bjudna på. Ingrediensmässigt var det lätt! Vatten och mjöl, men tekniken får vi öva lite mera på. Det blev lite skratt och kanske också lite frustration när de fick se våra tafatta försök att göra det lika fint som dom. 

 På väg till klostret stannade vi till för att hitta något att äta. Vi hittade inget att äta men istället hittade vi sex stycken munkar som fyllde upp bilen. 

 utsikten uppifrån klostret.

 Klostret firade att deras höjdarlama var på besök vilket han gör två gånger om året. 

 En höjdar lama är en väldigt vis man som kan vara (man vet inte riktigt säkert) upplyst. Varje gång han dör kommer han genom reinkarnation födas i en annan kropp. Man letar därför när höjdarlaman dött efter en liten pojke som kan berätta om sitt förra liv och på så sätt bevisa att han var höjdarlama i sitt föra. När man hittat rätt- höjdarlamans själ- i en ca 3 år gammal pojke kröns han till den nya höjdarlaman. 

 Efter att få fått se höjdarlaman, super snabbt, gick vi en lång vandring där man kunde snurra på snurror för att bli av med sina synder. 

 Munkgossar

 Den långa vandringen gick också upp till budda statyn. Längst fram i ledet går höjdarlaman. 

 Budda-statyn som är relativt nybyggd och som idag blev invigd av höjdarlaman. 

 Efter vandringen blev det dans. Kvinnorna bär vackra traditionella kläder. Som  också är väldigt dyrbara (kommer inte ihåg summan) men man drar efter andan när man får reda på hur mycket en blåstens-hatt är värd. 

 Det blev också lite sång och musik.

 Och långa tal på ladakhiska. 

 som inte var uppskattade utav alla.

 Under lunch bröt vår skojfriske Tashid sig in i ett utav munk hemmen och gjorde både Emma och mig lite illa till mods. "Jag låser inifrån och om ägaren kommer hoppar vi ut genom fönstret. Annars kommer polisen ta oss".

Det var nära att jag trodde att det var relativt okej att göra så i Indien. Jag menar vart går gränsen för att vara givmild, gästvänlig och förlåtande?  Men det var skönt att på slutet få veta att det varit Tashids kusin vi brutit oss in hos och att det fortfarande skulle vara fel att bryta sig in hos en munk. 

 På vägen hem hälsade vi på en härlig bonde och en underbart vackert barn. Jag älskar Ladakhernas alltid lika rödrosiga kinder!

 Bonden var den första som fått ta del utav LEHOs greenhous projekt. Ett special designat växthus för att göra det möjligt för Ladakh att odla grönsaker även på vintern. Eftersom solen skiner 350 dagar om året är aldrig ljuset något problem utan bara hur man ska kunna bevara värmen under vintern. Man har därför konstruerat ett växt hus med tre väggar som är isolerade och gjorda utav lera. Taket är också isolerat förutom där plasten går. Två utav väggarna är målade svarta för att dra åt sig värmen ännu mer.

 Den västra väggen är vit för att reflektera morgon ljuset eftersom växterna är som effektivast med sin fotosyntes just på morgonen. 

Efter vårt besök åkte vi hem. bye bye. Jule och thank you