Hejsan alla nyfikna!

Nu har jag hamnat uppe i Ladakh som ligger i Indiens norra del. Långt upp bland himalayas toppar ska jag bo under 2 månader tid. Jag ska praktisera för en organisation som heter LEHO (ladaks enviroment and health organisation). Som namnet säger jobbar dom med hälso och miljöfrågor i Ladakh. Det senaste projektet som de startat har som mål att göra hela Ladakh ekologiskt. 

Detta blev en väldigt snabb genomgång om vad min praktik handlar om och om ni undrar mer får ni fråga. Troligtvis kommer jag berätta mera genom bilder och andra inlägg. 

Så atte... 

Välkomna till Ladakh!

Jag ska nu ta er igenom en liten resa genom hur en vanlig dag har sett ut för mig och min kära reskompis Emma nu den första tiden. Jag kommer hoppa över de två första dagarna då jag hade höjdsjuka och låg och spydde och emma missat flyget och satt fast i Moskva.

Dag tre börjar äventyret och jag och Emma är laddade!

 (bilderna har hoppat hej vildt så jag hoppas ni inte hoppas på någon pedagogisk kronologisk ordning under min dagsvandring) 

 Vattnet vi lagar mat med, spolar toaletten med, duschar, och dricker behöver vi hämta ute på gården. Två till tre gånger i veckan fylls den gröna vatten dunken på och vi fyller våra hinkar och traskar hem. 

 Toaletten står där den står. Vi har för ovanlighetens skulle fått en västerlänsk toalett. De flesta andra i Ladakh använder sig utav en traditionell toalett där man går upp till andra våningen- uträttar sina behov genom ett hål ner till första våningen- strör lite sågspån eller liknande och går nöjt därifrån. Våningen under hålet fylls alltså med avföring och urin men används senare som kompost. Vår "västerlänska toalett" har inget rinnande vatten eftersom vattenledningarna på vintern fryser till is. För att spola använder vi vårt hämtade vatten och skopar ner det vi uträttat. Det finns inget riktigt reningsverk och det finns också problem med grundvattnet så enligt mig har den västerlänska toaletten lång väg kvar att gå om den ska konkurrera ut den traditionella.

 Här är vårt lilla kök. Bilden ljuger lite eftersom vi sällan gör något i köket. Vi får alla maträtter lagade åt oss och vi gör inte många knop i köket trots att vi försökt. I köket är vi endast om vi ska 1. koka vatten till att duscha i. 2. koka vatten att dricka 3. koka vatten till att tvätta.

 Detta är vår utsikt från vårt sovrums fönster. 

 Många utav våra frukostar tillbringar vi fönstret då solen skiner varmt och skönt i det annars ganska kalla klimatet.

 Detta är kontoret där vi tillbringar större delen utav dagen. Dom är cirka tio personer som jobbar här.

 Vi har inte fått något speciellt skrivbord eller arbetsyta utan flyttar runt lite där det känns bra och är ledigt.

 Rakt fram är köket där lunchen lagas och alla äter i en matsal till vänster. På andra våningen sitter "höjdarna".

 Här är härliga Nodul som tar hand om oss och är även ansvarig för ett projekt som heter handicraft som handlar om att få kvinnornas roller stärkta i byarna. Det gör dom genom att ge kvinnorna utbildning och chans att komma ut och sälja sina varor och där med också få en inkomst. 

 Det vita huset bredvid vårt kontor är där vi bor. Det har resulterat i att Emma och jag har bara rört oss max femtio steg mellan vårt rum och kontoret under ett par dagar. 

 Marknaden eller centrum ligger ungefär fem kilometer bort och vi får alltid skjuts dit. Trots att vi gärna hade promenerat lite kör dom oss mer än gärna överallt. På bilden har vi fått hoppa ur bilen en liten stund för att gå in och handla musli( vi tröttnade på chokladkornflakes). 

 Här är deras komplement till kaffe. Halv tio te och eftermiddags te. Med mängder med socker och mjölk. Vart vi än har befunnit oss kommer dom alltid med en bricka med två koppar på. 

 Så här ser våra pauser ut. Lunch paus, eftermiddags paus eller bara en helg paus. Det krävs en hel del filtar eftersom det varken finns isolering eller någon värme på rummet. 

 Här har vi härliga Emma och vår ständigt leende matstjärna Dolma. (fast i bilen någonstans på marknaden)

 Vår fina granne Tashid som tar hand om oss och ser till att allt blir rätt. Med tiden har det visat sig att han gillar att driva med oss och har fått många utav kollegorna att skratta högt åt oss medan vi inte har förstått ett smack eftersom förklaringen ofta varit på ladakhiska. 

 Lyckliga över att hittat toapapper som man inte använder i Ladakh.