Lama

Oh hejsan! 

2:inlägget, och detta kommer handla om de två senaste dagarna som har utspelat sig på kontoret samt uppe i klostret i Himis.

Just nu sitter jag inne på vårt kontor som är kolsvart. Lite solbränd på näsan efter en hel dag uppe bland molnen som inte fanns. Vi har endast elektricitet under några timmar på kvällen och även då gör den lite som den vill genom att komma och gå då och då. Kontoret har ingen taklampa utan jag sitter för det mesta med en pannlampa framför datorskärmen när jag svarar på mina mail och uppdaterar bloggen. 

Så en timme framöver kommer kommer jag sitta här med mössa och pannlampa i ett mörkt rum och hålla tummarna för att internett ska vilja samma sak som jag under tiden jag uppdaterar.

 Igår var en ganska vanlig dag bland himalayas toppar.

 Det enda som var ovanligt denna dagen var att jag krönte Emma till himalayas ökendrottning. Jag tycker det passar henne.

 Under vår promenad stötte vi på detta. Kanske syns det inte så tydligt på bilden (jag hoppas det går att klicka upp den till större storlek) Det är i vilket fall ett inhägnat område där man har markerat en stig med röd vita stenar. Det finns en liten bänk. En elefant gjord utav stålpinnar. En giraff gjord utav stålpinnar. En liten större hög med stenar och lite annat smått och gott att titta på. Lite senare fick vi reda på att det var militären (som är grannar med detta inhägnade området) som gjort en park. Så det ni ser på bilden är alltså militärens park. Det är där de får andrum och tar en skön väl behövd avkopplande promenad. Varför inte liksom? allt finns ju, elefanter, parkbänkar och stigar osv. Det är bara lite träd och buskar som fattas......

 Här har vi den traditionella toaletten som jag pratade om i förra inlägget. Fönstret på ovan våningen är där du uträttar dina behov det större hålet nedanför är där du sedan får ut din kompost.

 Trots allt fantastiskt lyckas jag ändå då och då hitta lite bekymmer och elände. Jag tror många gånger att jag är duktig på att gömma vad jag känner, men efter denna bilden där Emma lyckats fånga en av dessa stunder då jag tycker livet är lite svårt att leva ska jag sluta påstå att jag är svårläst. 

 I morse fick vi chansen att baka frukostbrödet vi har blivit bjudna på. Ingrediensmässigt var det lätt! Vatten och mjöl, men tekniken får vi öva lite mera på. Det blev lite skratt och kanske också lite frustration när de fick se våra tafatta försök att göra det lika fint som dom. 

 På väg till klostret stannade vi till för att hitta något att äta. Vi hittade inget att äta men istället hittade vi sex stycken munkar som fyllde upp bilen. 

 utsikten uppifrån klostret.

 Klostret firade att deras höjdarlama var på besök vilket han gör två gånger om året. 

 En höjdar lama är en väldigt vis man som kan vara (man vet inte riktigt säkert) upplyst. Varje gång han dör kommer han genom reinkarnation födas i en annan kropp. Man letar därför när höjdarlaman dött efter en liten pojke som kan berätta om sitt förra liv och på så sätt bevisa att han var höjdarlama i sitt föra. När man hittat rätt- höjdarlamans själ- i en ca 3 år gammal pojke kröns han till den nya höjdarlaman. 

 Efter att få fått se höjdarlaman, super snabbt, gick vi en lång vandring där man kunde snurra på snurror för att bli av med sina synder. 

 Munkgossar

 Den långa vandringen gick också upp till budda statyn. Längst fram i ledet går höjdarlaman. 

 Budda-statyn som är relativt nybyggd och som idag blev invigd av höjdarlaman. 

 Efter vandringen blev det dans. Kvinnorna bär vackra traditionella kläder. Som  också är väldigt dyrbara (kommer inte ihåg summan) men man drar efter andan när man får reda på hur mycket en blåstens-hatt är värd. 

 Det blev också lite sång och musik.

 Och långa tal på ladakhiska. 

 som inte var uppskattade utav alla.

 Under lunch bröt vår skojfriske Tashid sig in i ett utav munk hemmen och gjorde både Emma och mig lite illa till mods. "Jag låser inifrån och om ägaren kommer hoppar vi ut genom fönstret. Annars kommer polisen ta oss".

Det var nära att jag trodde att det var relativt okej att göra så i Indien. Jag menar vart går gränsen för att vara givmild, gästvänlig och förlåtande?  Men det var skönt att på slutet få veta att det varit Tashids kusin vi brutit oss in hos och att det fortfarande skulle vara fel att bryta sig in hos en munk. 

 På vägen hem hälsade vi på en härlig bonde och en underbart vackert barn. Jag älskar Ladakhernas alltid lika rödrosiga kinder!

 Bonden var den första som fått ta del utav LEHOs greenhous projekt. Ett special designat växthus för att göra det möjligt för Ladakh att odla grönsaker även på vintern. Eftersom solen skiner 350 dagar om året är aldrig ljuset något problem utan bara hur man ska kunna bevara värmen under vintern. Man har därför konstruerat ett växt hus med tre väggar som är isolerade och gjorda utav lera. Taket är också isolerat förutom där plasten går. Två utav väggarna är målade svarta för att dra åt sig värmen ännu mer.

 Den västra väggen är vit för att reflektera morgon ljuset eftersom växterna är som effektivast med sin fotosyntes just på morgonen. 

Efter vårt besök åkte vi hem. bye bye. Jule och thank you

Hejsan alla nyfikna!

Nu har jag hamnat uppe i Ladakh som ligger i Indiens norra del. Långt upp bland himalayas toppar ska jag bo under 2 månader tid. Jag ska praktisera för en organisation som heter LEHO (ladaks enviroment and health organisation). Som namnet säger jobbar dom med hälso och miljöfrågor i Ladakh. Det senaste projektet som de startat har som mål att göra hela Ladakh ekologiskt. 

Detta blev en väldigt snabb genomgång om vad min praktik handlar om och om ni undrar mer får ni fråga. Troligtvis kommer jag berätta mera genom bilder och andra inlägg. 

Så atte... 

Välkomna till Ladakh!

Jag ska nu ta er igenom en liten resa genom hur en vanlig dag har sett ut för mig och min kära reskompis Emma nu den första tiden. Jag kommer hoppa över de två första dagarna då jag hade höjdsjuka och låg och spydde och emma missat flyget och satt fast i Moskva.

Dag tre börjar äventyret och jag och Emma är laddade!

 (bilderna har hoppat hej vildt så jag hoppas ni inte hoppas på någon pedagogisk kronologisk ordning under min dagsvandring) 

 Vattnet vi lagar mat med, spolar toaletten med, duschar, och dricker behöver vi hämta ute på gården. Två till tre gånger i veckan fylls den gröna vatten dunken på och vi fyller våra hinkar och traskar hem. 

 Toaletten står där den står. Vi har för ovanlighetens skulle fått en västerlänsk toalett. De flesta andra i Ladakh använder sig utav en traditionell toalett där man går upp till andra våningen- uträttar sina behov genom ett hål ner till första våningen- strör lite sågspån eller liknande och går nöjt därifrån. Våningen under hålet fylls alltså med avföring och urin men används senare som kompost. Vår "västerlänska toalett" har inget rinnande vatten eftersom vattenledningarna på vintern fryser till is. För att spola använder vi vårt hämtade vatten och skopar ner det vi uträttat. Det finns inget riktigt reningsverk och det finns också problem med grundvattnet så enligt mig har den västerlänska toaletten lång väg kvar att gå om den ska konkurrera ut den traditionella.

 Här är vårt lilla kök. Bilden ljuger lite eftersom vi sällan gör något i köket. Vi får alla maträtter lagade åt oss och vi gör inte många knop i köket trots att vi försökt. I köket är vi endast om vi ska 1. koka vatten till att duscha i. 2. koka vatten att dricka 3. koka vatten till att tvätta.

 Detta är vår utsikt från vårt sovrums fönster. 

 Många utav våra frukostar tillbringar vi fönstret då solen skiner varmt och skönt i det annars ganska kalla klimatet.

 Detta är kontoret där vi tillbringar större delen utav dagen. Dom är cirka tio personer som jobbar här.

 Vi har inte fått något speciellt skrivbord eller arbetsyta utan flyttar runt lite där det känns bra och är ledigt.

 Rakt fram är köket där lunchen lagas och alla äter i en matsal till vänster. På andra våningen sitter "höjdarna".

 Här är härliga Nodul som tar hand om oss och är även ansvarig för ett projekt som heter handicraft som handlar om att få kvinnornas roller stärkta i byarna. Det gör dom genom att ge kvinnorna utbildning och chans att komma ut och sälja sina varor och där med också få en inkomst. 

 Det vita huset bredvid vårt kontor är där vi bor. Det har resulterat i att Emma och jag har bara rört oss max femtio steg mellan vårt rum och kontoret under ett par dagar. 

 Marknaden eller centrum ligger ungefär fem kilometer bort och vi får alltid skjuts dit. Trots att vi gärna hade promenerat lite kör dom oss mer än gärna överallt. På bilden har vi fått hoppa ur bilen en liten stund för att gå in och handla musli( vi tröttnade på chokladkornflakes). 

 Här är deras komplement till kaffe. Halv tio te och eftermiddags te. Med mängder med socker och mjölk. Vart vi än har befunnit oss kommer dom alltid med en bricka med två koppar på. 

 Så här ser våra pauser ut. Lunch paus, eftermiddags paus eller bara en helg paus. Det krävs en hel del filtar eftersom det varken finns isolering eller någon värme på rummet. 

 Här har vi härliga Emma och vår ständigt leende matstjärna Dolma. (fast i bilen någonstans på marknaden)

 Vår fina granne Tashid som tar hand om oss och ser till att allt blir rätt. Med tiden har det visat sig att han gillar att driva med oss och har fått många utav kollegorna att skratta högt åt oss medan vi inte har förstått ett smack eftersom förklaringen ofta varit på ladakhiska. 

 Lyckliga över att hittat toapapper som man inte använder i Ladakh.