ladakh: Ett steg längre.

Jag har tagit mitt pick och pack ett steg längre och är nu inte längre bland molnen utan över molnen.

Jag befinner mig på Europas nordligaste punkt som ligger i Norge och heter Nordkap (eller gör det verkligen det? Återkommer till detta senare)

Här på Nordkap jobbar jag som miljövakt (coolt! Eller är det verkligen det? Återkommer till detta också)

midnattssolen, jag, nordkapp- det ÄR coolt!)

Jag har snart varit här i en månad och bor på en gammal campingplats med 90 andra säsongsarbetare. Där vi en gång i veckan får våra lakan och handdukar tvättade och köket städat. Känns lyxigt- och väldigt lättande då jag insåg hur svårt det skulle vara att organisera 90 personer att hålla rent efter sig. ( Finns fortfarande lite att jobba på när det kommer till att diska efter sig- städerskan vägrar vilket är förståligt!)

Här är jag med min käresta Jonas ( eller är det Greta Garbo?), som även han har tagit med sitt pick och pack för att tillbringa ca två och en halv månad bland kala klippor och knepiga arbetstider.

Nordkapp ligger som sagt väldigt högt upp i Norge och det sägs att det ska vara europas nordligaste punkt. Detta stämmer inte alls, vi har försökt vrida och vända på det så att vi kan få det rätt men det går tyvärr inte. Så den ligger bara väldigt långt norr ut men kan inte ta åt sig äran att vara nordligast.

Här på nordkapp finns det inga träd. Det finns lite gräs, blåbärsris, hjortron och andra små växter men det är mestadels bara sten och vatten.

Här går solen heller aldrig ner under sommarhalvåret. Och de flesta turister som kommer hit kommer för att titta på den berömda midnattssolen.

Jag och Jonas och många fler jobbar uppe på nordkapps hallen. Det är ett ställe som på sätt och vis har tagit den här platsen till sin ägo. Det kostar att komma in på nordkapp- naturplatsen, och titta på midnattssolen. Jonas sitter i bommen och tar betalt för alla som vill komma in. Ett ganska stressigt och inte alltid så lätt som det låter arbete =) Inte många som blir så glada över att behöva betala.

Jag jobbar som sagt som miljövakt - nu kommer min förklaring till att jag inte tycker det är speciellt coolt- som egentligen betyder att jag är en vaktmästare/sopgumma. Jag har tyvärr märkt att Norge och nordkapp inte har så mycket miljötänk överhuvudtaget så jag simmar motströms och känner mig ganska hopplös från och till.

Jag har först och främst ansvar för att skräpet ligger där det ska- i soptunnorna. När soptunnorna är fulla tömmer jag dem. Blåser det skräp över området jagar jag det och lägger det på rätt plats.

Att de sa att detta jobbet skulle passa mig efter som jag är engagerad i miljöfrågor känns som ett hån. De har ingen sopsortering så jag går emot allt jag tror på. Jag har heller inte någon större talan, jag har försökt smyga med på områdets möte- där de diskuterar hur de kan utvecklas men jag är inte välkommen där. Det är frustrerande.

Jag även välta stentorn som turisterna bygger- känner mig som en elak människa- som någon som trampar sönder ett sandslott för ett litet barn när jag gör det. Jag ska också rensa ogräs bland grus - inte alllt utan bara lite grann.

Resten av byns miljö är också lite åt pipan. Alla står på tomgång (!) Jag lovar att det är alla ! hela tiden! Ingen övedrift (mer än lite lite lite) när de går in på affären när de går en promenad, när de städar i tre h inne i vårt kök (det är sant på riktigt!)osv. Jag har försökt säga till men det är svårt att ändra en hel kultur.

Affärerna har extremt lite ekologiskt, de få ekologiska varor som faktiskt finns kommer ofta från icas ekologiska sortiment "I love eco". Jag har varit där och tjatat en hel del också men kommer inte så långt där heller. Jag har verkligen varit frustrerad och ledsen över detta och inte riktigt vetat hur jag ska handskas med det. Självklart är jag här för att jag ska tjäna pengar men inte till vilket pris som helst.

Jag kastar skit på detta stället jag vet... och är väldigt bitter jag vet, men jag går runt och bubblar om detta och tycker inte det känns helt okej. Detta stället överlever på att det finns ungdommar och människor som kommer från andra länder som inte ställer så höga krav. Personalen är absolut inte prioriterad, inte heller naturen. Pengarna står högst upp på listan. Personalen får klara sig bäst de kan - har vänner som inte fått några lampor på rummet, ingen garderob, inte de arbets h som står i kontraktet eller ibland bara förväntas göra vissa uppgifter gratis och sedan försvinna och inte synas eller vara i vägen (krävs mer förklaring kanske men inte just nu). Här är jag väldigt skonad. Jag har verkligen inte någon som hänger över axeln på mig. Det är mer så att ingen skulle märka om jag försvann. Utan arbetskamrater eller speciellt viktiga uppgifter spelar det inte någon större roll vad jag gör.

Cheferna är nästan alla också nya. Detta är ett ställe som man åker upp och jobbar som chef på- får det på cv:t och sedan kan komma in på ett annat ställe. Detta gör att det inte finns rutiner eller något "fast" överhuvudtaget utan allt är lite hur som helst.

Jag försöker se det som att jag är lyckligt lottad och att jag bara ska ta denna sommaren och glida runt som sopgumma och när jag är färdig med skräp, stenvältning och ogräsplock kan jag bara sitta och titta. Men jag har lite svårt för det ibland. Sist jag bubblade över började jag snickra på egna sorteringskärl - för att ha något att göra. Vill de slänga dem får de väl göra det men då känner jag att jag gör något meningsfullt under tiden i alla fall.

Nu har jag fått ur mig lite. PUH!

Så att..... Arbetet, miljöångesten, att inte kunna påverka och företaget jag jobbar för tycker jag kan slänga sig i väggen lite MEN- Ett väldigt stort MEN- det finns väldigt fina känslor här med!

Jag har fått vara med på väldigt härliga utflykter och fått se väldigt fin natur.

Så vi avslutar med en liten bildvisning från våra turer med våra vänner =)